Nu är vi här. Här är vi. Vi är här för stunden, i nuet, där man alltid borde vara. Men aldrig är. Förutom nu då. just det.
Vi har längtat. Och ni har längtat än mer. Vi fattas er, ni är halva. Vi är hela. Men ni har längtat färdigt för stunden, stunden är här och kommen. Den är inte beständig så njut och lapa. Vi ska leverera. Våra kära penneälskande ubåtar.
Nu tänkte vi utveckla ubåtsbegreppet och bredda allas våra känslor och tankar kring detta begrepp. En ubåt för oss, är något som lever och finns under ytan. Det är NI. Ni hör inte av er och vi är inte bittra, för vi vet att ni finns med oss och stöttar. Det är lite samma känsla som när en närstående (som har stått en nära) har avlidit, gått bort, blivit åter till jord och mull. Kompostmaterial. Som sagt, ni hör inte av er.
Men känslor kan ljuga. Kom ut!! (alltså inte ur garderoben. VI är inte homofober men det är inte dagens ämne) Tala till oss, vi lyssnar. Om vi inte är upptagna, som man är ibland. OCH viska inte, Stina hör lite dåligt på ena örat. När det är mycket mummel i bakgrunden.
Se detta som en skjuts in i slussen ( alltså inte slussen i Stocky. eller i Örebro för den delen. Det finns många slussar. Göta kanal har många har jag hört. nog om slussen.) Det var skjutsen vi språkade om. Nu släcker vi. Och går ut i världen. Med en skjuts och tar ett russin.
Vi saknar det vi hade och önskar så förtvivlat mycket att allt ska bli som förr. Åh. Hoppas att känslan kan komma tillbaka till oss.
Ja ta ett russin, eller en knäck. det är ju snart jul.
Natt. (vi tror att det här kan bli bra) Alla korten på bordet, vi har inget att dölja. Nakna står vi här. Inför er och blottar oss. Känn på den.
